– ” Fjellposten är kommen, fjellposten är kommen” ropas det i Tromsö på 1800 - talet när posten kommer via Sverige över fjället. Några år senare är det en koskälla som signalerar dess ankomst. Posten och resande som anländer är tidens nyhetsförmedling. Fortfarande i början på 1900 - talet ljuder posthornet vid brevbärarens ankomst till Karesuando berättar kyrkoherde Westesson i sin bok ”Min vildmark”.

Redan tidigt 1700 - tal kommer ett norskt förslag om att lägga en postrutt genom Sverige till Finnmark. Det är handelsmän som driver på om förbättrade postförbindelser för att handeln ska fungera. Affärerna med Nordsverige, Nordfinland samt kontinenten är beroende av en fungerande kommunikation. Norge är i union med Danmark och styrs från Köpenhamn. Även myndigheterna efterlyser en snabbare väg att nå sina tjänstemän längst i norr. Den norska posten via kustseglats kan ta 6 månader på grund av få postrutter och de svåra förhållanden den utsätts för.

1798 igångsätts en postrutt vintertid från Finnmark i Nordnorge till Köpenhamn. Posten utgår från Alta i norr, via Kautokeino, Leppäjärvi (norra Finland), Torneå, Stockholm och Helsingör till Köpenhamn. Även post till södra Norge tar den här vägen. Den går var fjortonde dag första vintern, men på grund av liten postmängd blir det därefter var fjärde vecka i bägge riktningar. Från Torneå går posten vintertid med hästskjuts till Muonionniska och vidare norrut med ren. Vägen över fjället är säkrad med fjällstugor varannan mil. 1808 upphör postrutten på grund av krigshandlingar mellan Sverige och Danmark. 

Först 1822 kommer posten igång igen men går då över Haparanda, ty Torneå och Finland är nu ryskt. Var fjärde vecka från november till april går posten med en förändrad rutt Haparanda – Övertorneå – Pajala – Vittangi – Soppero – Karesuando. I Karesuando delar sig rutten i en nordlig del via Kautokeino till Alta, samt en västlig del via Skibotn till Tromsö. 

Det officiella norska namnet är ”Finmarkske vinterpost”, men i dagligt tal Torneå-posten eller Fjeldposten. Från 1822 pratar man om Haparandaposten. Försändelser som önskas sända denna väg markeras ” via Torneå” och senare ” via Haparanda”. I Norge har man funnit ett speciellt frimärke som antas ha varit för portotillägg på rutten. Länk Fjeldpost – lokalhistoriewiki.no. I början på 1800-talet tar posten från Helsingör till Torneå ca 12 dagar, och från Torneå till Alta ca 8 dagar. Jämfört med den kustgående norska posten så är denna rutt en succe. 

När Fjällposten startar finns inte organiserad svensk post norr om Torneå/Haparanda. Det här medför att det blir upp till norska posten att anställa personal och organisera postrutten norr om Torneå/ Haparanda. Som gränspostkontor till Norge räknas Haparanda. All postbefordran norr därom belastar norska postverket. För detta tar man ut en tilläggskostnad på portot. Från 1832 fungerar Haparandaposten året om var fjärde vecka med Maunu (ca 10 km norr om Karesuando) som gränspoststation. Detta för att förkorta vägen från och till Tromsö. Den svenska befolkningen informeras om att de kan använda postrutten. Sommartid används båt utefter sjöar och älvar och övriga sträckor bärs postväskan till fots.

1838 får Nordnorge en fungerande ångbåtstrafik sommarhalvåret och fjällposten blir åter en vinterservice. Ledningen i kopparverket Kåfjord klagar till myndigheterna över denna försämring. Dessa engelsmän prenumererar på Stockholmstidningar som är snabbaste sättet för dem att få nyheter. Att posten nu går över Vittangi har förlängt postgången, man föreslår att posten från och till Norge skall gå raka vägen efter gränsälven som tidigare. Det är även vanligt att resande från Finnmarken vintertid använder den gamla leden över fjället och ner efter gränsälven vid resa till södra Norge eller kontinenten. På sommaren kan de återvända med något kustfartyg uppefter Norge. Sträckan Alta till Haparanda tar vanligen omkring 14 dagar för resande. 

1856 införs post varannan vecka mellan Haparanda och Alta under hela året. Rutten till Tromsö går från november till februari då ångbåtslinjen inte fungerar. 1857 införs att posten på svenska sidan går ena veckan från Pajala över Vittangi till Maunu, och andra veckan från Pajala över Muoniovaara till Maunu. Med det här så får Maunu post varje vecka. 1859 läggs Haparandaposten ned då Nordnorge nu har en fungerande postbåt året-runt . Fortsatt går lokal post mellan Nordnorge och Norrbotten den här vägen fram till 1898. Då ersätts den av en linje till Skibotn som fungerar fram till tyskarnas ockupation av Norge 1940. Under inledningen av den tyska ockupationen uppstår flera nya postvägar från de fria delarna av Nordnorge genom Sverige. Dessa upphör när Norge kapitulerar. Våren 1945 när enbart Finnmark är befriat från tysk ockupation och har lämnats över till norsk administration får de en fungerade postlinje med flyg till Kallax flygplats, utanför Luleå.

Vid ett tillfälle har vi att svensk post tar sin väg genom Norge. Under bygget av Riksgränsbanan öppnas en svensk poststation i Katterjåkk (benämnd Vassijaure) mellan åren 1900 till 1902. Då förbindelse inte finns söderut genom Sverige går posten via Rombaksbotn, Narvik, Trondheim och Storlien vidare in i Sverige.