Norska motståndsbaser i Kirunafjällen
Efterhand som den tyska krigsmakten drabbas av nederlag under andra världskriget ökar stödet för de allierade i Sverige. Under 1943 börjar militär utbildning av norska unga män som flytt till Sverige, de så kallade polistrupperna. Hösten samma år upprättar norska motståndsrörelsens fristående underrättelseorganisation XU basen Kari norr om Torneträsk. Inne på svenskt område har de en radiostation som vidarebefordrar meddelanden från motståndsgrupper i Nordnorge till London och Stockholm. Information om det tyska slagskeppet Tirpitz rörelser är högprioriterat då den hotar de allierade konvojerna till Murmansk. Tack vare tillförlitlig information skadas den svårt september 1943 och kan slutligen sänkas november 1944. Dagliga väderleksrapporter från basen bidrar till aktionens lyckade genomförande.
1944 tillkommer Operation Sepals. På svensk mark nära norska gränsen bildas ett antal motståndsbaser. Detta initiativ är ett samarbete mellan norsk, svensk, engelsk och amerikansk underrättelsetjänst utan klarering från högsta politiska nivå i Sverige. Uppgiften är att vara en förbindelselänk till norska motståndsrörelsen, förse dessa med vapen och material, övervaka och rapportera tysk aktivitet, utföra sabotage samt avge väderleks-rapporter. Primärt är de inriktade på aktivitet vid tysk kapitulation. De omkring 10 soldater som bemannar varje bas är utbildade i Storbritannien samt vid polistrupperna i Sverige. I första hand försöker man rekrytera folk med lokalkännedom. Utrustning och förnödenheter köps in i Sverige. De första vapnen inhandlas via svarta börsen. Senare smugglas vapen och sprängämnen från England in via norsk diplomatpost.
Motståndsbaserna © Lantmäteriet
Sepal 1, ”Måns” stationeras i STF´s Pältsastuga och är aktiv augusti 1944. Förnödenheter i form av mat och bränsle transporteras med hjälp av lokalbefolkning i Keinovuopio och den svenska gränsvakten i Kummavuopio.
Sepal 2, ”Anna” i STFs stuga vid Unna Allakas är även den aktiv augusti 1944. De får sina förnödenheter från Abisko med hjälp av lokalbefolkning och svenska soldater.
Sepal ”Gorgon” vid östra änden av Leinavattnet vid Vuoskojaure inne i Sverige, inte långt från Kari - basen. Den är aktiv i februari 1945 och blir Sepals högkvarter. Får även de förnödenheter från Abisko via militär och lokalbefolkning. De har även relativt nära en butik i Kattuvuoma.
Sepalsbaserna är under större delen av sin tid rena underrättelsebaser på grund av brist på vapen och sprängmedel. Sovjetunionen inleder oktober 1944 en storoffensiv mot de tyska styrkorna i Nordnorge. Tyskarna tvingas retirera från Finnmark och Nord - Troms varvid de förstör de all infrastruktur och tvingar befolkningen på flykt söderut. Detta leder till att basernas huvudsyssla för en tid blir omhändertagande av stora flyktingströmmar som tar sig in i Sverige. När antalet flyktingar minskar sänder Sepals 1 ut patruller för övervakning av tyskarnas trupprörelser och befästningsarbeten vid återtåget.
Baserna får initialt order om att inte utföra större aktioner mot tyskarna i Nordnorge, då invasionen i Frankrike gör att de inte kan räkna med stöd av allierade styrkor. Enstaka mindre sabotageaktioner får utföras efter klarering av ledningen i England. Motstånds-grupperna anses för små och dåligt rustade för att möta de tyska styrkorna. Jakten på Tirpitz är primärmålet hösten 1944. Rädslan finns att sabotageaktioner kan aktivera tyska razzior och därigenom riskera de spionsändare som är viktiga för aktuell information om slagskeppet.
Först vid årsskiftet 1944 – 45 får baserna tillgång till bättre vapen och sprängmedel. Den 13 januari 1945 spränger en grupp från Sepals 1 ett tyskt förråd med maskiner och utrustning för vägbygge nära Treriksröset. För att försvåra de tyska gränspatrullernas verksamhet sprängs och bränns under våren ett drygt tiotal av de fjällstugor som de använder. Vid några av dessa tillfällen uppkommer strid med tyskarna. Nu får tyskarna flytta sina patrullinjer längre från gränsen. I mars 1945 blir en tysk patrull som kommit in på svensk mark tillfångatagen i närheten av Pältsastugan. De överlämnas till svensk militär.
Bild från när Sepal 1 bränner ned Cunojavrestugan våren 1945 © Museum Nord
I december 1944 påbörjar svensk militär bygget av en förläggning utanför Karesuando för de norska polistrupperna och deras överflyttning till de befriade delarna av Nordnorge. Ett militärsjukhus med 250 bäddar och norsk sjukvårdspersonal byggs upp. Dessutom radiostation, stall, matdepåer och barackboende för 2000 man. Åtminstone en bataljon (ca 1000 man) av de norska polistrupperna förflyttas hit. Karesuando i världskrigets slutskede domineras av svensk och norsk militär.
I januari 1945 är en amerikansk flygstyrka med 10 transportflygplan DC3 stationerade vid Kallax flygplats Luleå. De flyger in norska polistrupper och proviant till den del av Finnmark som är befriad från tyskar. Några bataljoner polistrupper övar våren 1945 i vinterterräng utanför Övertorneå innan de via Kallax flygs till Kirkenes. En bataljon förflyttas till Karesuando där de påbörjar vägröjning till Kautokeino. Vid den tyska kapitulationen i början på maj överförs de via Kiruna till Narvik. Kari-basen är den här tiden den huvudsakliga kommunikationsvägen till London och Stockholm för de norska styrkorna i Finnmark
Polistrupper lastas för transport till Kirkenes på Kallax januari/februari 1945 © Miliseum
En viktig uppgift för Sepalsstyrkorna vid tysk tillbakadragning eller kapitulation är att skydda anläggningar i Norge från förstörelse som Narviks malmhamn, Norddalsbron etc. För detta har Sepalsbaserna kontakt med motståndsgrupper som aktiveras och beväpnas vid behov. Styrkan vid alla Sepalsbasena ökar kraftigt i början på maj, vid Sepal 1 är de 100 man. Nu har de tillräckligt med vapen och ammunition och bildar stommen vid mobilisering av motståndsrörelsen. När den tyska kapitulationen kommer tar sig personalen från Sepalsbaserna in i Norge och övertar ansvaret för ordning och administration. Avväpningen av tyskarna går smärtfritt då de tyska styrkorna följer order om kapitulation. Operation Sepals lyckas tack vare en stor insats från svensk militär och lokalbefolkning.
Viktigare litteratur
Albrigtsen, R. 2010. Operation Sepals: hemliga baser i Sverige 1944 – 1945.
Ekman, S. & Grimnes, O.K. 1991. Broderfolk i ufredstid: norsk-svenske forbindelser under annen verdenskrig. Oslo.
Fors Bergström, E. 1946. Aktivt svenskt stöd åt de danska och norska motståndsrörelserna. I Svenska dagbladets årsbok. 346 – 350. Stockholm.
Gyllenhaal, L. & Gebhardt, J.F. 1999. Slaget om Nordkalotten. Lund
Pedersen, G. 1982. Militaer motstand i nord 1940 – 45:jakten på Tirpitz, Arnöytragedien, Operation Martin og Sepals.
Prycer,T. 2002. OSS i Skandinavia og Westfield Mission. Högskolen Lillehammer.