Två historiska centralplatser som försvann
Enontekis 1799. Bild ur E.D. Clarke. 1823. Travels in various countries of Europe, Asia and Africa.
Långt upp i norra delarna av det Sverige som var innan Finland 1809 förlorades har vi haft två viktiga religiösa och sociala centra. Det första är Rounala kapell och den andra är Enontekis kyrka. Bägge dessa är nu försvunna. Enontekis ligger på den finska sidan av gränsälven och benämns idag Markkina, som är det finska ordet för marknad.
Kyrkoherde Erik Grape i Enontekis nämner 1803 att platsen inte är särskilt bra vald med tanke på att ved till bränsle måste hämtas en mil bort. Träkyrkan flyttas 1826 till Palojoensuu, längre söderut efter gränsälven, för att komma närmare församlingsborna. I närheten av den tidigare kyrkplatsen finns den gamla begravningsplatsen. Vid mitt besök i nuvarande Markkina så finner jag åtskilliga tätt liggande gropar, rester efter de timrade gravkammare som fallit samman. Gravarna har plundrats i jakten på samiska kranier ett flertal gånger under senare delen av 1800 - talet och början av 1900 - talet då rasbiologin och kraniologin har sin höjdpunkt.
I den del av kyrkogården som vetter mot älven står en gammal grov tall. Det är offertallen, eller uhriaihki på meänkieli. I tallens nedre del finns två öppningar där det har offrats enligt berättelserna. Trädet har länge haft en speciell plats i människans världsåskådning. I fornnordisk religion har vi världsträdet Yggdrasil som en bild av universum. I Gamla Uppsala fanns den heliga offerlunden. Även bland urfolk förekommer trädet som en symbol för världsalltet.
En man vilken växer upp i trakten berättar för mig att de som grabbar tar sig till offertallen regelbundet för att bättra på veckopengen. Något som jag tolkar som att offrandet pågår långt fram i tiden. Vid mitt besök har jag inget instrument för att kunna se ned i håligheten som sträcker sig ner under marknivå, så om det finns mynt där fortfarande är oklart. I samband med finska arkeologers undersökning i Markkina finner jag ingen uppgift om att offertallen är undersökt.
Offertallen 1921. Platsen var liksom på bilden ovan mer öppen. © S. Paulaharju. Museiverket. FIN.
Offertallen idag © Åke Flygare
Arkeologen Tiina Äikäs menar att de första kristna kyrkorna ofta byggs direkt på eller i nära anslutning till en gammal samisk offerplats. Här kan folket besöka både kyrka och offerplats för att helgardera sig. Förutom offertallen så ligger Seitavuopio i närheten vid Lätäsenos strand. Vid en skrovlig sten har det förr funnits mängder av renhorn.
Sommaren 1799 får kyrkoherde Erik Grape i Enontekis besök av engelsmännen Clarke och Cripps som är ute på en långresa. De båda stannar en vecka och förbluffar befolkningen med att flyga drake och tillverka en 18 fot hög varmluftsballong av papper. Clarke beskriver förskräckelsen bland åskådarna när ballongen lättar.
Ballongflygning i Enontekis 1799. Bild ur E.D. Clarke. 1823. Travels in various countries of Europe, Asia and Africa.
Sex mil nordväst om Markkina, på svenska sidan gränsälven, ligger Kirkkovaara (kyrkberget) där Rounala kapell var beläget. Det är oklart när denna byggs, men det har tidigare ansetts vara på 1530 - talet. Med tillkomsten av Enontekis kyrka så används Rounala allt mer sällan och förfaller. 1796 säljs kapellet till Torneåborgarna, som flyttar den till Könkämäälvens strand för att användas som raststuga på marknadsfärder från och till Norge. Enligt uppgifter skall i Kalmaskårsa (samiskans kallravinen, alt finskans dödsravinen), söder om Rounala, en fogde på väg till kapellet ha frusit ihjäl i en vinterstorm. Efter detta får ravinen sitt namn och händelsen anges som en av orsakerna till att flytta kapellet.
Rounala kapellplats är belägen vid en gammal vandringsled och fungerar i många år som en central samlingsplats med marknad, ting och skatteuppbörd. Precis de funktioner som Enontekis senare tar över. Enligt uppgift skall renbetet vara gott vid Rounala. Vid kapellet finns en gammal kyrkogård som utsatts för gravplundring. 1915 gräver arkeolog Eskil Olsson ut kyrkogården. Huvudskälet uppges vara att finna samiska skelettdelar till Karolinska institutets anatomiska museum.
Olsson tillvaratar två hela skelett samt 21 kranier, vilka hamnar i Uppsala där han har sin tjänst. Då han avlider senare samma år är dokumentationen av undersökningarna inte fullständig. Intresset för denna typ av studier avtar med tiden och samlingen glöms bort i magasinen. Från Uppsala överförs samlingen 1996 till Statens historiska museum. Här påbörjas ett ny studie av materialet. Kol – 14 - analyser för datering, samt isotopanalyser för att utröna individernas näringsintag och i vilket område de levat utförs.
När Karl IX tar beslut om att bygga en kyrka vid Tenetäkis backe (Enontekis) så protesterar Rounalasamerna skriftligt till konungen. För dem blir det lång väg att ta sig dit. I kungens svar så framhåller han fördelarna. Staten står för alla kostnader för bygget och prästen. Köpmännen får enbart handla med dem vid två marknader som hålls vid jultid och påsk. Att samerna får böta om de inte dyker upp vid ting, kyrkhelger eller för skatteuppbörd nämner inte konungen. Här är det staten som dikterar var kyrkan skall placeras. Platsen ses som en strategisk utpost i kampen om suveränitet över landområdena. Staten ökar den politiska kontrollen.
Rounala och Markkina © Lantmäteriverket
Som ett led i gränskonflikterna mellan framför allt Sverige och Norge/Danmark så beslutas från svensk sida 1599 att bygga en kyrka och tullbod i varje lappmark. Dessa platser skall även fungera som marknadsplatser. Här får befolkningen samlas för gudstjänst, ting och skatteuppbörd. Handelsmännen är skyldiga att uppföra bodar och stugor för att få bedriva handel. Genom denna åtgärd stärker den svenska kronan greppet om landsdelen.
1607 är ett kapell uppfört vid sammanflödet av Könkämä älv och Lätäseno i nuvarande finska Lappland. Senare ersätts kapellet av en träkyrka. Platsen benämns Enontekis. Den valda platsen är en sandig kulle i ett område dominerat av våtmarker. Läget är strategiskt mellan två älvar som fungerar som kommunikationsleder till olika delar av Finnmark. Uppför Könkämäälven till västra Finnmark och via Lätäseno till östra Finnmark. Det är en naturlig plats att rasta på vid resor till och från Norge. Ett tjugotal bodar och stugor uppförs kring marknadsplatsen. Prästgården tillkommer på 1700 – talet. Hit får flera samebyar bege sig för kontakt med handelsmän och statens funktionärer.
Vid Rounala och Markkina har ekologer gjort vegetationshistoriska studier för att utröna under vilka tider mänskliga aktiviteter kan spåras i den lokala vegetationen. Med en torvborr borrar de sig ner i närliggande myrar för att göra pollenanalys och Kol - 14-bestämning. Materialet i torvproverna avspeglar miljön i närområdet och dess förändring med tiden.
Proverna från Rounala visar spår av mänsklig aktivitet och betespåverkan (av renar?) med början från åtminstone 600 – 800 e.Kr. Tolkningen är att det är fråga om en säsongsbosättning. Under tiden 1400 – 1600 e.Kr. minskar tecknen på mänsklig aktivitet och avbetning. All aktivitet flyttar över till Enontekis/Markkina? Isotopanalyserna av kranierna visar att fisk är dominerande proteinkälla, med ren som sekundär proteinkälla. Troligen har de flesta individer tillbringat största delen av sitt liv i trakterna kring Rounala.
I Markkina visar torvproverna att tallen försvinner och enen ökar under 800 - talet, detta tolkar de som tecken på avbetning. Teorin är att platsen används som rastplats på leden mellan Bottenviken och Nordnorge. Inga byggnadsrester från tiden innan kyrkans tillkomst är funna av arkeologerna. De senaste 500 åren visar tecken på ökad mänsklig aktivitet.
Historikern Siv Rasmussen har i sin avhandling tittat på hur samerna integreras i norsk och svensk kyrka. Tidigt uppstår kyrkor i Nordnorge, möjligen redan så tidigt som 1100 – talet. Här får samerna kontakt med den romersk – katolska kyrkan. Detta avspeglas bland annat i att nordiska och kristna förnamn ökar bland dem, samtidigt som de har ett samiskt förnamn i den egna kretsen. I Finnmark och Torne lappmark är andelen med nordiska namn högre bland samerna än i andra längre söderut liggande trakter. Enligt Rasmussen är det bevis på att den kyrkliga och världsliga kontakten till dansk – norskt område är stark. Det finns tidiga beskrivningar av hur samerna upprätthåller fastedagar vilket är en katolsk sedvänja. På de samiska runkalendrarna från 1500 till 1800 – tal markeras de katolska helgdagarna. Trolltrummor från tiden uppvisar en rad helgonsymboler. Den katolska sedvanan att göra kors över bröstet beskrivs även bland samerna. Att ge offer eller gåva till kyrkan kan vara en katolsk sed eller komma från samisk religion. Enontekis kyrka beskrivs som en offerkyrka dit människor från ett stort område ger gåvor för lycka eller för att motverka sjukdom. Detta förekommer bland alla folkgrupper men är vanligast bland samerna.
Rounala uppvisar en organiserad kyrkogård med ett kristet gravskick enligt arkeolog Thomas Wallerström som lett studierna av kranierna och vegetationshistoriken. Kranierna är daterade från 1300- till 1600 – tal. Både Wallerström och Rasmussen tolkar att det funnits ett kapell eller annan kyrklig byggnad på platsen betydligt före 1500 – tal. Rasmussen menar att ovanstående romersk-katolska tecken talar för att det skett genom kontakter med den norska kyrkan som är väletablerad tidigt på nära håll. Den tidigare historien om bygget av kapellet i Rounala beskriver just att timret hämtas från Norge. Wallerström anser att den tidiga etableringen av kyrka och begravningsplats i Rounala måste vara ett katolskt initiativ. Det vill säga före reformationen på 1500 – talet. Att den långvariga prästen i Nedertorneå Johannes Tornaeus på 1600-talet i sin text ” Berättelserna om lappmarckerna och dess tillstånd” inte känner till hur kyrkan uppstår tolkar jag som att det inte skett på initiativ från svensk sida.
Viktigare litteratur
Grape,E. 1969. Utkast till beskrifning öfver Enontekis sokn i Torneå lappmark. Tornedalica 7. Luleå.
Johansson, C. 1975. Fjällbygdens människor berättar. Tornedalica 18. Luleå
Lidén, K., Fjellström,M., Wallerström,T. 2019. Nya resultat från Eskil Olssons Rounalagrävning 1915. I Moritz,P (red.) Norrbotten 2018-2019 årsbok. Luleå
Mannela, T. 2007. Elämänmenoa Markkinan uhrimännyn varjossa. I Tornionlaakson vuosikirja 2007 Tornedalens årsbok pp. 98–127.
Rasmussen, S. 2016. Samisk integrering i norsk og svensk kirke i tidlig nytid. Doktorsavhandling. Norges arktiske universitet. Tromsö.
Rasmussen, S. 2016. Churches in Finnmark County and the Torne Region in the Early Modern Period. I Høgetveit, S., Heisedal Bergesen, R., Kristiansen, R. (eds.), The Protracted Reformation in Northern Norway. Vol. 2: Towards a protestant North. Hannover : 47 – 79.