Kamkeramisk stenålder i Norrbotten
Fornminnesinventeringen 1984–1990 i Norrbotten förändrar i grunden kunskapen om vår forntid. Genom en ny metodik, där arkeologerna systematiskt söker efter fornlämningar längs dåtida kustlinjer, upptäckes ett stort antal tidigare okända stenåldersboplatser. På grund av landhöjningen ligger dessa boplatser idag högt över havet och långt från dagens kust.
Inventeringen visar att Norrbotten varit betydligt tätare befolkat under stenåldern än tidigare uppfattning. Samtidigt omtolkas stensättningar som ansetts vara från järnåldern. Utgrävningar av dessa visar att de är stenåldersgravar med rödockra.
Människor beräknas ha nått östra Norrbotten mellan cirka 9000 och 8000 f.Kr. De tros ha invandrat från isfria områden i norr och i öster. Språkforskning, genetiska studier och antropologisk forskning stödjer denna bild. Omkring 7000 f.Kr. är större delen av Norrland isfri efter inlandsisens tillbakadragande.
Stenåldersgravar med rödockra
En viktig upptäckt under inventeringen är att flera stensättningar visar sig vara gravar från stenåldern. Gravarna ligger nära boplatser, den döde har täckts med rödockrafärgad sand (ett rött pigment framställt av järnhaltig lerjord) och ovanpå detta en stensättning. Formen är oftast rund med en diameter på 3 – 6 meter. Dessa gravar är bland de äldsta kända i Sverige. Rödockragravar förekommer i stora delar av världen under lång tid, men kombinationen av rödockra och stensättningar är karakteristisk för den kamkeramiska kulturen. I Norrbotten finns ett tjugotal kända rödockragravar.
Rödockragrav i Finland. Just denna är rektangulär © Museiverket, FIN. Fotograf: L. Ruonavaara
Kamkeramik
Den första keramiken utvecklas bland jägare-samlare i Östasien för omkring 20 000 år sedan. Kamkeramiken uppstår i området kring Övre Volga och sprider sig västerut. Omkring 5500 f.Kr. når den Baltikum, västra Ryssland, Finland och östra Finnmark. Medeltemperaturen är då cirka tre grader högre än idag, varför denna tidsperiod benämns Climatic Optimum. Skogen breder ut sig norrut, haven blir mer produktiva och skapar goda förutsättningar för fiske och säljakt. Omkring 3000 f.Kr. blir klimatet åter kallare.
Kamkeramiken består av grovväggiga kärl med spetsig eller rundad botten. Leran är dekorerad med gropar och avtryck av kamliknande stämplar, därav namnet. Dekoren täcker oftast hela kärlets yta i geometriska mönster. Vanligen är kärlen stora och anses därför vara förrådskärl. Kamkeramiken delas in i olika typer under olika tidsperioder och utifrån ursprungsområden. Denna typ av keramik används fram till ca 2000 f.Kr då asbestkeramiken, som redan brukats i 1000 år, helt tar över. Asbestkeramiken möjliggör produktion av mer tunnväggiga och lättare kärl. Men det är en annan historia….
Kamkeramik från Taipalsaari, Finland© Museiverket, FIN. Fotograf: M.Haverinen.
Keramiktillverkning kräver en längre tids uppehåll på en och samma plats under den varma årstiden. För att lära ut keramiktillverkning behövs även en lång tid av samarbete lärare och elev. Därav kommer att forskare ser keramikens intåg som ett resultat av invandring av ett nytt folkslag eller ingifte av kunniga keramiker.
Vi har tre kända kamkeramiska fyndplatser i Sverige. Alla tre ligger i Överkalix kommun vid dåtida kustmiljöer. Stor – Brändberget vilken dateras till ca 4500 f.Kr, Lillberget ca 3700 – 3500 f.Kr samt Rudjärv ca 3700 – 3200 f.Kr. Det kamkeramiska kulturområdet sträcker sig från Lillberget i väst – Uralbergen i öst, nordöstra Finnmark i norr – Baltikum i söder. Den norrbottniska gränsen till till den omgivande skifferkulturen stämmer väl med den sentida språkgränsen mellan svenskt och finskt språk !
Ungefärlig utbredning av den kamkeramiska kulturen© Lantmäteriet/Å. Flygare
Lillberget – Sveriges enda kamkeramiska boplats
När platsen är bebodd ligger den på en ö eller halvö nära mynningarna av flera älvar. Platsen innehåller 10 nedsänkta hyddbottnar, flera rödockragravar och 61 kg kamkeramik. Fynd av glimmer (magringsmaterial för ökad hållfasthet), brända lerklumpar och lerringar stärker teorin att keramiken tillverkats på plats. Verktyg av kvarts och grönsten dominerar. De bifaciala (slagna på bägge sidor) pilspetsar som hittats är unika för norra Sverige under denna tid. Importföremål i form av rysk flinta, baltisk bärnsten och en nästan rengradig kopparbleckplåt visar på långväga kontakter österut. Ett välutvecklat utbytessystem verkar finnas inom den kamkeramiska kulturen.
Detta att flera förändringar sker samtidigt talar för invandring:
- Keramik introduceras.
- Nya bosättningsmönster uppstår (nedsänkta hyddbottnar)
- Bifacial teknik införs.
- Nya råmaterial börjar användas (koppar, bärnsten)
- Rödockragravar uppträder.
Nyare analyser av forntida DNA (aDNA) från områden öster om Bottenviken stärker hypotesen om inflyttning av människor som redan behärskar kamkeramisk teknik.
Initialt dateras Lillberget till omkring 4000 f.Kr. Nya studier föreslår 3700 – 3500 f.Kr grundat i nya landhöjningsanalyser samt kol – 14 – dateringar av matrester från keramiken. Biomarköranalyser av matskorpor från keramiken visar att kosten domineras av marina resurser men även innehåller betydande inslag av annan föda. En mer nyanserad bild än tidigare antaganden om nästan renodlad säljägarhushållning framkommer.
Kamkeramik från Lillberget© Historiska museet/H.Andersson
I norra Finland pågår keramiktillverkning utan längre avbrott fram till järnåldern. I östra Finnmark beräknas kamkeramik produceras cirka 5500–4100 f.Kr. Efter detta följer enligt dagens kunskap en keramikfri period fram till asbestkeramikens introduktion omkring 2300 f.Kr. Vår kunskap om stenåldern är inte statisk. Nya fynd, teorier och analysmetoder kommer i framtiden att förändra förståelsen av Norrbottens tidigaste historia.
Viktigare litteratur
Halén, O. 1994. Kamkeramik, rödockra-gravar, rysk flinta, timmerhus och koppar vid Lillberget. I Överkalix: Hembygdgillets årsbok
Herva, V-P, Mökkönen, T & Nordqvist,K. 2017. A Northern neolithic? Clay work, cultivation and cultural transformations in the boreal zone of North-eastern Europe, c. 5300 – 3000 BC. Oxford Journal of Archaeology 36(1): 25 -41.
Liedgren, L. 2014. Rödockragravar i Norrbotten. Arkeologi i Norr: 14. Umeå
K,Nordqvist, Ikäheimo,J, Herva, V-P & Lahelma, A. 2011. Lillberget reloaded: re-examining an anomalous comb ware site in Överkalix, North Sweden. Fennoscandia archaeologica XXVIII.
Skandfer, M. 2003. Tidlig, nordlig kamkeramikk: typologi, kronologi, kultur. Tromsö.
Skandfer, M. 2005. Early, Northern comb ware in Finnmark: the concept of Säräisniemi 1 reconsidered. Fennoscandia archaeologica XXII.