Kommunistisk sabotagegrupp i Norrbotten
År 1936 grundar den tyske kommunisten Ernst Wollweber på uppdrag av sovjetiska underrättelsetjänsten, NKVD, en antifascistisk sabotagegrupp. Via tidsinställda bomber sänker de uppskattningsvis ett tjugotal av axelmakternas fartyg (Tyskland, Italien, Japan). Initialt är det stödtransporterna till Francotrupperna i spanska inbördeskriget som saboteras. Senare blir järnmalmstransporterna till Tyskland det primära målet. Gruppen är aktiv i flera länder på kontinenten samt i Skandinavien. I Norge är antalet medlemmar störst och där sker många sabotage mot den tyska ockupationsarmens verksamhet. Wollweberligan utgörs främst av sjömän, kommunister och antifascister. Flera har kämpat mot Franco i spanska inbördeskriget. Som sjömän har de åtkomst till hamnområden och fartyg.
Ernst Wollweber © Bundesarchiv_Bild_183-08658-0006
Organisationen arbetar aktivt för att få till en grupp i Kiruna. Här ser de möjligheter att få tillgång till dynamit ur LKABs stora lager samtidigt som just järnmalmstransporten är ett huvudmål för sabotage. Det är Wollwebers norske andreman Martin Rasmussen – Hjelmen som reser upp till Norrbotten hösten 1936. Via förmedling av SKPs (Sveriges Kommunistiska Parti) Norrbottensavdelning får han kontakt med kommunisten Gustav Anton Ceder i Luleå och tidigare SKP - medlemmen Johan Edvard Nyberg i Kiruna.
Nyberg vilken tidigare varit till sjöss, arbetar som elektriker och kranreparatör åt LKAB. Han får i uppgift att organisera stöld av dynamit samt att konstruera tändapparater till bomberna. Nyberg i sin tur rekryterar några gruvarbetare i Kiruna och tillsammans stjäl de 150 kg dynamit och tändsatser från LKAB. Den stulna dynamiten fraktas till Luleå och Narvik och därifrån ut i Europa till de olika sabotagegrupperna. Ceders uppgift blir att via kontakter i Luleå hamn se till att dynamiten transporteras vidare med malmbåtar Av dynamiten tillverkas tidsinställda bomber för fartygssprängningar. Nyberg och Ceder tilldelas varsitt kodnamn, får en kurs i chiffer och hemlig skrift samt postboxadresser i Oslo och Narvik för regelbunden kommunikation med ledningen.
Att ta sig ombord på fartyg och placera en bomb ökar risken för upptäckt. Nyberg konstruerar därför en magnetisk mina som fästs på utsidan av skepp. Vid eventuellt försök att ta bort minan så utlöses explosionen. Tändmekanismen är placerad inuti material som löses upp av havsvattnet och sluter en elektrisk krets. Dessutom konstruerar Nyberg ett flertal olika typer av tidsinställda detonatorer i sin verkstad.
Den italienska polisen finner i juni 1938 en odetonerad bomb på ett italienskt skepp som kommer från Tyskland. De kontaktar Gestapo vilka vid undersökningen ser att dynamiten är märkt ” Express dynamit 1937 – Grängesberg”. Märkningen gör att den kan spåras till LKAB i Kiruna, och svensk polis informeras. De omfattande sabotagen gör att polisen i många länder arbetar tätt ihop och utbyter information.
Express-Dynamit © Åke Flygare/Chat GTP
I februari 1939 stiger Gustav Anton Ceder in på polisstationen i Luleå och berättar att han är medlem i en sabotagegrupp. För att de skall tro honom har han med sig delar till en bomb. Vid undersökning av hans hem finner de dessutom dynamit och utrustning för bombtillverkning. Ceder har drabbats av samvetsbetänkligheter. Han övertalas att fortsätta i gruppen som angivare då polisen önskar ytterligare information och bevis mot de inblandade.
Den 10 februari 1940 gör svensk polis en synkroniserad landsomfattande razzia mot ledande kommunister i Sverige som ett led i att få mer information om Wollweberligan. Nu grips Wollwebers norske andreman, Martin Rasmussen – Hjelmen. Genom Ceders information vet polisen att han är i ledande ställning. Då de inte har tillräckligt med bevis mot honom åtalas han endast för passförfalskning och döms till 8 månaders fängelse. Vid frigivningen begär Rasmussen – Hjelmen att bli utvisad till Norge. Här grips han av tysk polis, utsätts för tortyr och avrättas i Tyskland 1944.
Wollweber har sin bas i Oslo och grips i maj 1940 när han illegalt tar sig in i Värmland för att undvika Gestapos klor efter tyskarnas ockupation av Norge. Då han använder falskt namn och förfalskat pass döms han till 6 månaders fängelse för passförfalskning. Myndigheterna har kunskap om hans medverkan i sabotageligan men inte nog med bevis mot honom. I samband med att han skall frisläppas 1941 väljer han att erkänna sabotageverksamhet för att undvika utlämning till Tyskland och en säker dödsdom. Efter ytterligare 3 års fängelse frisläpps han 1944 och utlämnas till Sovjetunionen på begäran från dem. I DDR blir han småningom chef för underrättelsetjänsten Stasi.
4 juni 1941 slår svensk säkerhetstjänst till mot organisationens medlemmar runt om i Sverige. Vid förhören framkommer uppgifter som gör att Nyberg grips. Efter tips finner polisen mycket dynamit och annan sabotagematerial nedgrävt i täta förpackningar i trakten av Långbro sjukhus i Stockholm. Rättegång hålls hösten 1941 i Kiruna och domarna faller i november. Ceder har avslöjat planer på att spränga kraftverket i Porjus, samt Malmbanan för att försvåra järnmalmstransporterna. Vid rättegången menar de åtalade att sabotage inom Sverige enbart skulle ske vid tysk ockupation. Förutom Wollweber döms elva personer, de flesta norrbottningar, till fängelse mellan 5 månader och 4 år. De två som stulit dynamiten får 1 år och tre månaders fängelse vardera. Vid rättegången vittnar Wollweber om att Nyberg endast producerat prototyper till olika minor. De skarpa som använts vid attentaten har andra tillverkat. Edvard Nyberg får fängelse i 3 år och 6 månader. Efter fängelsetiden startar han företaget, Nybergs Mekaniska Verkstad i Kiruna.
Viktigare litteratur
Borgersrud, L. 1997. Nödvendig innsats: sabotörene som skapte den aktive motstanden. Oslo
Bosdotter,K et al (red.). 2012. .. faror för staten av svåraste slag. Stockholm.
Stalins agenter i Norrbotten. NSD 1 januari.
Meurling,P. 1954. Spionage och sabotage i Sverige. Kristianstad.