Lapplands första naturvetenskapliga expedition
I juni 1694 besöker kung Karl XI Torneå på sin resa runt Bottenviken. Mitt i natten tar han sig upp i kyrkans klockstapel och får observera midnattssolen. Då Torneå ligger söder om polcirkeln borde inte detta vara möjligt. Året efter sänder han upp två astronomer för att studera fenomenet med midnattssolens refraktion, atmosfärens ljusbrytning som gör det möjligt att se midnattssolen en breddgrad söder om norra polcirkeln.
Olof Rudbeck d.ä., världskänd professor i medicin och botanik i Uppsala genom upptäckten av lymfsystemet samt utgivning av Atlantican, får höra om resan. Han skriver till universitetskanslern och ber att hans son Olof d.y. vilken efterträtt honom på professorsstolen skall få följa med på resan för naturstudier. Uppgiften är att undersöka djurliv, växter, mineraler och bergarter. Detta bifalls och Olof d.y. får ett frikostigt anslag för resan. Kunskapen om förhållandena i Lappland är mycket dålig då få har besökt landsdelen och skrivit om det. Det mesta är hörsägen. Schefferus uppger i sitt verk Lapponia (1673) utifrån andrahandsuppgifter att där finns enbart 80 olika växter, medan Rudbeck efter turen listar omkring 350 olika växtarter. För ett flertal av dem är det första gången de beskrivs i den botaniska litteraturen.
Ur Rudbecks skissbok/ Iter Lapponicum
Den 21 maj 1695 startar färden med egna vagnar norrut från Uppsala. De är 7 stycken plus kuskar och betjänter. Två illustratörer medföljer och har till uppgift att föreviga de viktigare fynden. Till sällskapet räknas även några unga ädlingar. Under vägen norrut beskrivs inte många observationer då våren är sen och de norra delarna av landet är huvudmålet. I Hälsingland ser han fjällgås för första gången samt i Umeå bergfink och lappsparv. Han identifierar dem efter att hagelbössan sett till att han kan studera dem. Redan innan detta har sällskapet delats upp i två grupper då astronomerna skyndar i förväg för att hinna se midnattssolen.
Rudbeck för under hela resan noggrann dagbok där närmare hundra fågelarter nämns. Dessutom uppger han att ett flertal för honom okända arter hinner han inte få skott på. Efter resan bearbetar han materialet och planerar ge ut en reseskildring på 12 delar. Endast den första delen hinner slutföras då Uppsala 1702 drabbas av en stor brand som förtär det mesta av hans samlingar och utkasten till övriga delar.
Ur Rudbecks skissbok/ Iter Lapponicum
Under många år därefter lever man i tron att allt material från resan gått upp i rök. Men 1896 befinner sig professorn i botanik Thore.M. Fries i London och undersöker Carl von Linnés papper i Linnéan Society of London. Här finner han Rudbecks försvunna resedagbok från Lapplandsresan. Efter Linnés död köper en engelsk samlare hela hans samling med manuskript och brev. Troligen har Linné fått låna dagboken inför sin Lapplandsresa 37 år senare. Dagboken är inte fullständig men tillsammans med en praktisk reseinstruktion Rudbeck skrivit på 1730-talet för den franska gradmätningsexpeditionen fås en bra bild. Skissboken från resan har tidigare hittats i Leufstabiblioteket, dit den inköpts vid auktion efter Rudbecks död. Här hittas även Fogelboken, med 166 arter avbildade i naturlig storlek,
Den 11 juni är Rudbeck med sällskap i Torneå. Alla datum är enligt den gamla julianska kalendern. 1753 införs den nya gregorianska kalendern, då stryks 11 dagar som man släpar efter. Så avfärden 1695 bör ha varit ca 31 maj, och ankomsten Torneå kring midsommar, enligt dagens kalender. Här börjar de egentliga naturvetenskapliga studierna. Nu skjuter de fåglar, samlar in insekter, växter, mineraler och bergarter. Av lokalbefolkningen får han veta att kråkan är den fågel som återvänder först på våren, däremot är den stationär årligen i Kemi lappmark. Om bofinken berättas att den benämns Nordanvädersvinter, då den uppges sjunga mest vid denna väderlek. Lavskrikan eller röfogeln: ” Sägz äta op små fisken för lappen som han hänger ut ”. Den 14 juni gör de även ett besök i klockstapeln och ser översta delen av solen över horisonten.
Blåhaken ur " Fogelboken"
En vecka senare, den 18 juni börjar deras färd i 3 forsbåtar uppför Torne älv. De är tretton man med roddare och tolkar. Kengis förfallna bruk och Jukkasjärvi kyrka besöks innan de den 3 juli är vid Torne träsk. Rudbeck följer hela turen med kompass och poängterar att Torne träsk ligger nordväst om Torneå och inte rakt i norr som kartorna visar. Här vid Torneträsks utlopp och forsen Tarrakoski skjuter han en hona och hane blåhake. Blåhaken beskrivs nu för första gången och han döper den till Avis Carolina då den liknar kungens karoliner i gult och blått. Senare skänks ett balsamerat exemplar till konungen. Rudbeck berättar att han fått en varning att förtära det kalkhaltiga vattnet i fjällbäckarna vilket kan förorsaka håravfall! Sällskapet dricker därför enbart mjölk till att de är i trakter där mjölk inte finns att tillgå. Nu går de över till fjällvatten som smakar ypperligt och de får behålla håret.
För färden över Torneträsk sätter guiderna mast och segel på båtarna och de når norra änden den 4 juli. Rudbeck vill vidare till Västerhavet men guiderna och några samer de stöter på är obenägna att ta dem över fjället. Istället vänder de åter nästa dag och är tillbaka i Torneå den 10 juli. Därifrån går turen till Luleå och vidare uppför Lule älv till hyttan i Kvikkjokk, som blir bas för deras turer i denna fjällvärld. Här träffar Rudbeck på växten som han ger namnet Kung Karls spira. Åter önskar han sig till Västerhavet men då han inte får någon ledsagare beslutar han 27 juli att återvända till kusten. Vid Karats i Lule älv dröjde han några dagar för att studera pärlfisket. Via Torneå tar de vägen ned efter finska kusten och hem över Åland. I Kemi uppger han att han ser storkar men att de är ovanliga på orten. Mellan Kemi och Uleåborg finner han guckusko. Den 6 september är han i Åbo och här slutar dagboken. Redan före denna tur har Rudbeck börjat måla av fåglar för ett planschverk. Han skapar en naturaliesamling av uppstoppade fåglar, vilka tillsammans med fågelplanscher används för hans föreläsningar om de svenska fåglarna vid Uppsala universitet.
Tåkerns fältstation har en lista över förstafynd av fåglar i Sverige. Här listas 30 stycken fågelarter till Rudbecks Lapplandstur 1695. Bland dessa entita, snösparv och myrspov. I listan är dessutom 52 arter listade på Rudbeck med datering 1694 – 1710. Detta då de finns avbildade i Fogelboken men det är oklart när den tillkommer och observationerna sker. I resedagboken beskrivs observationer av flera av dessa, så det är troligt att ett antal observeras första gången under turen 1695. Här får vi nog skylla på att branden förstört dokumentation. Ett observandum när det gäller svenska förstafynd är att prästen Olaus Magnus står för 15 av dessa. Han gör sin Norrlandstur 1518 -19 och besöker Torneå samt troligen även Pello. Mycket talar för att ett antal av dessa arter observerats i våra trakter.
En stor del av de växter som han upptäcker är inte tidigare beskrivna. Tack vare goda illustrationer kan dessa senare inordnas i systematiken. Linné kopierar några av dessa teckningar för sin Flora Lapponica. I Olof Rudbeck den äldres ” Blombok” vilken klarar sig från branden hittas ett antal originalteckningar från Olof Rudbeck den yngres Lapplandsresa. Dessutom innehåller skissboken som hittades i Leufstabiblioteket 153 teckningar av växter, djur, landskap och samer. Den utges 1987 i faksimil.
Att Rudbeck själv varit i Lappland märks på de praktiska tips han ger den franska gradmätningsexpeditionen. Expeditionen bör förse sig med goda matvaror ty det som finns att få tag på i lappmarken är fisk, renkött, mjölk och ost. Till klädsel bör man ha en smord ” pajrock” som är stryktålig och tål väta. Utanpå hatten av vaxduk behövs en florshuva som kan dras åt vid halsen mot insektsplågan. Som fotbeklädnader bör man skaffa ” kenges” som befolkningen brukar på sommaren. För natten behövs även ett ” myggtiäll ”, gardintyg som myggnät vid sovplatsen. I dagboken har han även mer filosofiska funderingar som att samiska egentligen är hebreiska!?
Viktigare litteratur
Fries,T.M. 1898. Den första naturvetenskapliga forskningsfärden i Sverige. I Nordisk Tidskrift: 481 – 497 & 517 – 537. Stockholm.
Rudbeck,O. 1695. Digital kopia av dagboken. Linnéan Society of London. Rough draft A | Linnean Online
Sydow, C – O von. 1971. Rudbeck d. y:s dagbok från Lapplandsresan 1695. Del 1. I Svenska Linnésällskapets årsskrift 1968 – 1969.: 78 – 114. Uppsala.
Sydow, C – O von. 1973. Rudbeck d. y:s dagbok från Lapplandsresan 1695. Del 2. I Svenska Linnésällskapets årsskrift 1970 – 1971.: 73 – 115. Uppsala.